I am mountain, to measure impermanence är ett porträtt av det som fram till förra året var Sveriges högsta punkt, Kebnekaises Sydtopp. Det är en 5 timmar och 32 minuter lång film som visar berget under den dag då de årliga mätningarna utförs. ‘I Ljunghs film filmas sydtoppen på avstånd med stillastående kamera placerad på nordtoppen (alltså den topp som idag är den högsta). Små rörelser i snön och ljusskiftningar avslöjar att det är en filmbild och inte en stillbild. Då och då kontrasteras bergets stillhet mot människans rörelser. Turister eller vetenskapsmän dyker upp på toppen eller syns långsamt röra sig uppåt och nedåt längs berget. De små figurerna kommer upp på toppen, tar kanske en selfie och ser på utsikten innan de börjar bege sig neråt igen. Stillheten, långsamheten och frånvaron av kommenterande förklaringar eller närbilder på de bergsbestigande människorna bryter mot det antropocentriska perspektiv som präglar klassiskt berättad film. Trots att mätningen dokumenteras är det inte människans handlingar som sätts i centrum. Bergets massiva närvaro gör människan liten och hennes rörelser blir små avbrott i bergets stillhet. ‘ ur Anna Sofia Rossholms essä Och Världen Smälte (FLM 2017/05)